Thursday 12 July 2012

2 gombrowicz-böcker...




Bo I. Cavefors :

GOMBROWICZ - UTMANAREN


2 böcker:
Witold Gombrowicz Kosmos. Översättning av Stefan Ingvarsson. Efterord av Gabriella Håkansson. 204 s. Modernista, Stockholm 2004.

Witold Gombrowicz Pornografi. Översättning av Jan Kunicki och Jan Stolpe. Förord av Jan Stolpe. 205 s. Modernista, Stockholm 2004.


Det är en allom i behaglig gärning att ytterligare två verk av Witold Gombrowicz [1904-1964] utkommer på svenska, i mycket goda översättningar, Pornografi från 1960 och Kosmos från det år då författaren gick in i den eviga vilan. Orsak: astma. Kosmos är en ganska obetydlig bok och belönades sålunda med ett av de noblare litteraturprisen, Prix International de Litérature. Kanske därför att författaren kände slutet närma sig blev Kosmos hans mest tungsinta roman, tristess och hopplöshet. Den stråle av hopp Gombrowicz i sitt övriga författarskap släpper fram i illa dold förtjusning över ungdomen, av det ungdomliga i tanke, kropp och handling, lyser i Kosmos med sin frånvaro. Den experimentella människan, de gränsöverskridande människor som Gombrowicz tidigare livet igenom hyllat, har i Kosmos förvandlats till medlöpare, till människor som accepterar verkligheten de befinner sig i.

Vad som av kritiker betecknats som en detektivroman och som i bokens Efterord av Gabriella Håkansson anses vara "ett avvisande av detektivhistoriens möjligheter att förklara människan och skapa ordning ur kaos", är i själva verket endast en lång rad burleska situationer som kontrasteras mot den primära händelsen, en i en ståltråd hängd [mördad] sparv [fågel]. Jag ser, till skillnad mot Håkansson, Gombrowicz kosmosroman som en satirisk klackspark åt hela det litterära finsnackarskrå som han i Dagboken III avfärdar med stridsropet "Åt helsike med Paris!", och som han i mästerverket Ferdydurke skymfar som de "kulturella tanterna". Romanen Kosmos är skriven på ett introvert pistongspråk som gör mos av "kosmos", av ett i Eliots mening "öde land" utan verkliga människor, människor låsta i fasta former, människor utan kraft att ta sig ut ur fängelset, ut i friheten. Ingen av människorna i Kosmos är homo på egna villkor, alla gör sig beroende av varandra. Men i undertexten handlar naturligtvis även denna gombrowiczroman om frihet, om onåbar frihet, om den svåruppnådda frigörelsen från fördomar, tvång och isolering.

När Gombrowicz skriver att han "var onormal, förvrängd, degenererad, avskyvärd…", menar han detta kontraproduktivt, det vill säga att han av medborgarfränder ansågs vara "onormal, förvrängd,…" emedan han, klokt nog, avstod från att låta sig förslavas av normalitet. Tokigt nog tar Gabriella Håkansson Gombrowicz' ironi som självkarakteristik och travar oskuldsfullt rakt in i väggen genom att tjata om Gombrowicz' "inre konflikt mellan normalitet och perversion". Håkansson återkommer pinsamt ofta till orden "perverterad" och "perverst", utan att förklara vad hon menar med detta. Enligt ordboken betyder "pervers" att vara onaturlig, lastbar. Men vad är perverst? Att en pojke genom hängning tar livet av en sparv? Vad är perverterat? Att tala om munnar när man menar vulvor? Det som inte överensstämmer med egna värderingar, attityder och sexuell praxis? Till råga på allt blandar Håkansson in Sigismund Freud, som Gombrowicz med all rätt hatade, och gör en plaskdykning i psykoanalys och penetrationsfantasterier. Håkansson ger intryck av att mena att det icke-normala är "perverst". För Gombrowicz var det icke-normala, utanförskapet, det som tog avstånd från den sociala normaliteten, det faktiskt normala och friska. Inte undra på att läsningen av Kosmos gjort Håkansson "förvirrad".

Sålunda: mitt förslag är att man börjar med att läsa Gabriella Håkanssons Efterord, därför att då blir romanen Kosmos, trots att den i sig är en ganska tradig historia, nöjsam läsning, läst som satir, som deckarparodi och som drift med det litterära etablissemang och de fördomar, Gombrowicz avskydde.

Tidigare nämnde jag Gombrowicz förtjusning i ungdom och hans fascination över ungdomens styrka och skönhet i ande och kropp. Jan Stolpe (som är en av de båda förträffliga översättarna av Pornografi) har inte som Håkansson skrivit ett Efterord. Istället har han skrivit ett Förord. Bra, men också Stolpe slirar runt när han närmar sig Gombrowicz' sexualitet, som det varken hos Stolpe eller hos Håkansson talas om i rakt tal, trots att det för Gombrowicz själv var en avgörande drivkraft såväl för författarskapet som i det perverterade (för att tala med Håkanssons tunga) liv han levde. Gombrowicz tillhör samma klass som Genet, Burroughs och Kerouac när det gäller att tända det homoorala onanibegäret hos manliga läsare. Visserligen talar Stolpe elegant om Gombrowicz "överretade känslighet", men låter tackochlov författaren själv komma till tals genom att citera ur dagböckerna när det "gäller viljan till form och viljan att spränga alla inskränkande och låsande former" (Stolpe), och hur Gombrowicz i Testamente skriver om att ungdomens "stora lockelse är att den i människornas värld representerar något lägre" (Stolpe), något som icke är betalbart, inte kan köpas. Gombrowicz skriver att människan "vill vara fullkomlig, gudomlig, allsmäktig, hon vill vara Gud. Och hon vill vara blomstrande, ny och alltid vara kvar i livets uppåtgående stadium…". Stolpe menar att Gombrowicz med detta syftar på det ofullbordade, på livets orealiserade livsmöjligheter "som just därför att de är ofullbordade är liv". Klokt sagt, men varför förvandla det pulserande blodet i Gombrowicz ådror till död och förtvivlan? I Testamente talar Gombrowicz om den unga skönheten som "den högsta skönheten" och när han beskriver det ungdomens sexuella tryck som drog nedåt "mot gatan, mot hemliga och ensliga äventyr", menas även den fysiska attraktionen. Gombrowicz är en könsmystiker med "beundran - - - för slaven" och hans mytologisering av ungdomen är, menar han, "ett bevis" för "homosexuella böjelser". När Stolpe hävdar att Gombrowicz när han skriver om den skönhet som utstrålar från ungdomen inte har någonting med "fysisk attraktion att göra", så motsägs detta av Gombrowicz själv när han i Testamente menar att inte ens "den manligaste mannen är fullständigt okänslig inför skönheten hos en ung man".

Nåväl. Handlar romanen Pornografi om pornografi? Möjligen handlar den om ett par mäns förkärlek att se sig mätta på ungdom. Men pornografi, icke. Låt oss skåda bakgrunden. Gombrowicz, Bruno Schulz och Stanislaw I. Witkiewicz var de klarast lysande stjärnorna i det polska nittonhundratalsavantgardet. Jag vet, jag vet: nu är det någon som påminner om Gszeslaw Milosz och Zofia Nalkowska. Låt gå för det. Men de båda sistnämnda var aldrig så jagfixerade och inga andra polska författare var lika intellektuellt rörliga som treklövern: satir, drama, kritik, absurdism, existensialism, realistisk subjektivism och en till obarmhärtighetens gräns driven grotesk konkretism när det gällde att analysera de egna djupaste känslorna, behoven, de dolda signalerna, "perversionerna", för att använda Håkanssons ordbruk.

Romanen Pornografi är egentligen obegriplig om man inte först läst Gombrowicz' vid sidan av dagböckerna stora mästerverk från 1938, Ferdydurke, som handlar om den trettioårige författaren Jozio (självporträtt) som pånyttföds som barn därför att omgivningen ser honom och behandlar honom som ett barn. I Pornografi tar Gombrowicz upp tråden från Ferdydurke och beskriver ungdomens företräde framför ålderdomen. Ungdom är biologiskt överlägsen och fysiskt vackrare än rynkig ålderdom, menar Gombrowicz. Men, och det är finessen i resonemanget, ålderdom besegrar döden genom ungdom. Gombrowicz knyter därvid an till Heinrich von Kleist och Friedrich Schiller när det handlar om att med hjälp av eros, erotik, lura döden på den ålderdom döden hoppas kapa åt sig. Genom att insemineras med erotik av ungdom, möter den åldrade människan döden med rundnätta och blossande kinder.

Pornografi handlar om att två äldre herrar, Fredrik och Författaren, egentligen en och samma person, det vill säga Gombrowicz själv, besöker några vänner på landet. Som smygtittare iakttar de ingående ungdomarna Henie och Karol, den förra förlovad med en äldre man. Henie och Karol har växt upp tillsammans och de båda besökande herrarna anar att de ligger med varandra, kanske inte fysiskt men genom subtila sexuella lekar. Den lantliga idyllen rasar sönder och samman när i trakten ett politiskt mord begås. Kring detta mord, som måste ha utförts av "ungdom", med ålderns rätt gitter äldre herrar inte begå några mord, förs filosofiska resonemang, oftast med ganska naiva slutledningar och associationer. Detta av en ungdom utförda mord kontrasteras mot Gombrowicz uppfattning om att ungdom pånyttföder ålderdom. Som i Kosmos är handlingen i Pornografi enkel intill förenkling. Enkel intill förenkling är handlingen även i Ferdydurke, men Gombrowicz når i de båda nu utgivna romanerna inte upp till samma enkla elegans och skarpa satir som i debutboken. Handlingen i Pornografi är nästintill ointressant. Vad som fascinerar hos Gombrowicz även i denna roman är språket, hettan i attityderna, elden, antydningarna, de dolda avsikterna, det bultande hjärtat.

För att förmedla Gombrowicz-originalens märkliga mystik krävs övernormala översättarbegåvningar. De tre översättare vilka översatt de här båda volymerna närmar sig solen utan alltför svedda vingar. Det är menat som stort beröm.

 +

Artikeln tidigare publicerad i FiB Kulturfront Nr 11 (december) 2004.




No comments: